Punkteringsdramatik.

Idag var det dags att gå till BVC. Lite lagom sent ute kom vi ner till källaren och körde ut vagnen, men vänta nu, något var konstigt. 

Punka! 

Enligt lagen om alltings jävlighet hände det såklart när vi för första gången på två veckor hade en tid att passa. Den flexibla familjen fick tänka om och springa och hämta bärselen och använda den för första gången till en promenad. Det funkade fint! Mary verkade trivas och somnade. Och vi blev bara tio minuter sena. 

Efter BVC hade vi tänkt att gå ner till Röda Sten med lite fika, men det kändes som att utmana ödet att förlänga promenaden så långt. Så vi gick hem och fikade på gården i stället.

Och just det, för alla intresserade: Mary vägde 4 490 gram och mätte 57 cm.

Här sover man nästan lika bra som under plommonträdet i Tidaholm.